Till Anhöriga

Under denna bloggs livslängd, har många anhöriga till missbrukare kontaktat mig och bett om råd.
De vanligaste frågorna är hur de ska hantera sina döttrar/söner som är fast i drogernas klor.
Jag tänkte därför skriva ett inlägg om hur man bäst hanterar en anhörig som missbrukar!
För det är alltid ett aktuellt ämne då ca 10 % av Sveriges befolkning har ett kemiskt beroende.
På varje enskild missbrukare, finns det ca 4-5 anhöriga som lider, vilket då är ca 40-50 % av Sveriges befolkning!

Till att börja med vill jag först och främst säga att det INTE är ert fel att er son, dotter eller partner missbrukar! Men ni kan förändra mycket genom att hantera och agera rätt!
Jag blir ofta kontaktad av mammor som känner sig som dåliga föräldrar för att deras barn har tagit droger. Och dessa mammor känner ofta stor skuld och skam för att deras barn, deras eget kött och blod har valt att leva i missbruk!
En mamma till en missbrukare får ofta höra att det är hennes fel att sonen/dottern tar droger! Han/hon lever i sin förnekelse och projicerar sitt dåliga mående på sin mamma. Varför? För det är så mycket enklare för oss att skylla över vårt misslyckade liv på någon annan. För att det gör för ont för acceptera sanningen och inse att det faktiskt helt och hållet är vårt eget verk!
När jag själv var aktiv i mitt missbruk, skyllde jag mer än gärna mitt misslyckade liv på mina föräldrar för att jag hade blivit en pundare. Men mina föräldrar har ALDRIG tryckt i mig några droger! Det var mitt eget briljanta beslut att börja ta droger.
En mamma frågade mig för ett tag sedan hur det kom sig att jag började med droger. Berodde det på fel umgänge?
Nej! Jag sökte mig till drogerna! Jag sökte mig till de som jag visste höll på med droger!
Tyvärr har vi inte alla samma förutsättningar i livet. Vi har inte alla samma privilegier när vi kommer till världen. Men att skylla sitt missbruk på en dålig start i livet är en riktigt dålig ursäkt.
Vi har ALLA själva valt att ta droger! Den missbrukare som påstår något annat, är inget annat än en lögnare!
Om någon alkoholist/narkoman, nykter som aktiv, läser och känner sig kränkt av detta, öppna ögonen och se DIN egen skit för fan!! Det är DU som själv har valt att ta drogerna! Ingen annan!!

Men hur ska då alla ni mammor, pappor, syskon, partners och vänner göra med er missbrukande familjemedlem/vän?
För det första ska ni sätta gränser! Och STÅ FAST vid era gränser!
Ge aldrig pengar till en missbrukare! Jag behöver väl knappast berätta vad pengarna går till?
Många mammor och pappor förstår vad pengarna går till och väljer därför att istället ställa upp med att åka och handla mat och/eller betala diverse räkningar, så som hyran och elen, åt sin missbrukande son/dotter.
Jag fattar att ni gör detta i all välmening för att det är ert barn, men ni är då indirekt med och finansierar ert barns pågående missbruk! Ju mer mat och räkningar ni betalar, desto mindre pengar behöver missbrukaren lägga på dessa utgifter och desto mer pengar har han/hon över till droger.
På så sätt är ni med och tar livet av ert eget barn. Ja, det låter hårt, men det är sant.
Era handlingar sänder dessutom signaler om att ni accepterar att ert barn tar droger.

Många mammor och pappor får ofta höra från sina missbrukande barn hur jävla usla föräldrar de är. Att det är "ert fel att jag är kriminell och missbrukare". Eller "ni har aldrig älskat mig".
Jag kan tänka mig att sådana ord kan göra fruktansvärt ont att höra från sitt eget barn.
I grund och botten handlar det om ert barn mår oerhört dåligt och projicerar över sitt dåliga mående på er för att lätta på sin egen smärta. För ingen missbrukare mår bra av att leva i misären. Det är ju en ren jävla ångest att leva i ett missbruk. Och för att överleva denna ångest, bygger vi upp förnekelse.
Och till skillnad från lögn, så tror vi på vår egen förnekelse. Den är VÅR sanning och verklighet, så länge vi är i missbruket.

Till sist vill jag uppmana alla er anhöriga till aktiva missbrukare att TA AVSTÅND!! Stäng dörren och släpp inte in ert barn/partner i era hem. Visa klart och tydligt att ni inte vill ha denna missbrukare i era liv.
Jag antar att det är många föräldrar som blir upprörda nu och frågar sig själva "hur ska vi kunna vända vårt eget barn ryggen"?!!
Grejen är att ni inte vänder ert barn ryggen! Ert barn är borta för länge sedan! Det är inte ert barn som kastar bort sitt liv på droger och kriminalitet! Det är en självcentrerad och empatilös jävla knarkare! En äcklig parasit som bara vill ha, men aldrig redo att kunna ställa upp och ge. Inte utan att ha några baktankar i alla fall!
När ni nu läser detta inlägg, kom ihåg att det är skrivet av en som själv har varit en självcentrerad och empatilös jävla knarkare. En före detta äcklig parasit som alltid bara skulle ha, men aldrig någonsin kunde ge utan att ha några baktankar...

Jag vill be Er som läser detta inlägg att dela just detta inlägg i så många sociala medier ni bara kan. Dela på Facebook. Ge adressen till denna blogg till så många vänner som möjligt. Jag känner till en del mammor som behöver läsa detta och vet att det garanterat finns MÅNGA fler anhöriga där ute som behöver läsa detta inlägg.

Jag vill även tillägna detta inlägg till min mamma och min pappa som har fått ta emot mycket skit genom åren. Till mina systrar för all oro och rädsla ni har fått genomlida. Och till mina föräldrars respektive, både dåvarande och nuvarande. Jag tillägnar detta inlägg till er allihop. Förlåt för allt jag gjort mot er!
Och TACK för det enorma stöd ni ger mig idag...