Om mig

Mitt foto
Helsingborg, Skåne, Sweden
Jag har varit missbrukare i 17 år. Både alkoholist och narkoman. Den 26:e juli 2010 slog jag i mig mitt sista tjack. Den 31:e juli 2010 drack jag min sista starköl. Eller sista än så länge. Jag har ingen aning om vad jag kommer att göra i framtiden. Jag kan bara ta en dag i taget och hoppas att det var sista gången jag tog droger i sinnesförändrande syfte. Det här är min story. Kom ihåg att detta endast är MINA teorier och erfarenheter!

onsdag 18 maj 2016

Mot Nya Äventyr...

Idag är det 10 år sen min sista rättegång. 10 jävla år!! Det känns helt overkligt att det har gått så lång tid. Idag blir därför mitt belastningsregister helt tomt! De sista spåren från mitt forna liv är nu borta från allmänhetens beskådan!
Mitt belastningsregister kan jämföras med herpes; det var kul att dra på mig skiten, men en evighet att bli av med!
Och nu när jag äntligen är av med skiten, har jag beslutat mig för att sluta skriva i denna blogg.
Det är dags att lämna det här bakom mig och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv.
Genom denna blogg och genom att ha jobbat på KRIS har jag varit kvar i mitt forna liv långt efter jag blev drogfri. Jag har ältat mitt gamla liv så oerhört länge nu och känner mig färdig med det nu!
Jag vill gå vidare mot nya utmaningar och har därför bestämt mig för att starta en annan blogg som istället ska handla om personlig utveckling på andra plan, eftersom det är det jag brinner för just nu.
Jag strävar hela tiden efter att vara den absolut bästa versionen av mig själv som jag kan vara!
Och jag är fullt medveten om att jag har många saker att jobba på. Mycket på grund av att jag är alkoholist och narkoman och på grund av mitt missbruk har halkat efter i min utveckling.

Så vad är det då för personlig utveckling jag kommer ägna mig åt i framtiden?
Och skulle inte den utveckling vara relaterad till min beroendepersonlighet?
Jo, det har den kanske. Men jag känner ändå att jag vill sluta skriva om det som har varit en alldeles för stor del av mitt liv i alldeles för många år. Det är 2117 dagar sen jag beslutade mig för att bli drogfri. Och det har varit en lång och krokig väg till här jag är idag. Jag har behövt den här tiden för att kunna bygga upp mig själv och vårda min nykterhet till att bli stark nog att ta emot livets alla örfilar utan att trilla tillbaka till gamla ovanor.
Jag har behövt de här åren för att lära mig leva på livets villkor istället för mina egna.
Jag är nykter och drogfri idag! Och jag kommer givetvis fortsätta vårda min drogfrihet och mitt tillfrisknande i framtiden. Men jag är färdig med att leva kvar i mitt gamla liv!
Under min tid som anställd på KRIS, så känns det som om jag har varit kvar i mitt tidigare liv eftersom det är så vi jobbar där. Genom att hjälpa och guida andra genom att använda sig av sina egna erfarenheter. Och det är ett jättebra sätt att hjälpa missbrukare/kriminella till ett bättre liv. Men nu har jag gjort det tillräckligt länge. Nu är det dags att lägga det bakom mig. Och ett steg mot att göra det, är att sluta med den här bloggen.
Jag kommer inte ta bort den, för jag tror många fortfarande kan ha nytta av den. Det är fortfarande människor som går in och läser i den varje dag, trots att jag inte skriver i den längre.
Till Er som följt den vill jag bara säga TACK för att ni läst och framför allt för all positiv feedback som Ni har gett mig genom åren! Och jag hoppas verkligen att Ni fortsätter följa mig på min nya blogg!
Jag säger inte Adjö. Jag säger På återseende...


söndag 3 april 2016

Målet Är Nästan Uppnått

När jag bestämde mig för att be Er om pengar till en ny bas och tillhörande utrustning, satte jag upp som mål att få ihop 7500:-. Nu, en vecka senare, har jag lyckats få in 7000:-!
Även om jag har satt upp ett mål, trodde jag aldrig att jag skulle få ihop så mycket på så kort tid.
Och jag är så otroligt tacksam för alla bidrag jag fått in från alla möjliga människor.
Jag har varit inne på Halmén Musik här i Helsingborg och beställt bas och en del grejer till den.
Men jag kan ändå inte riktigt fatta att det är sant. Det känns helt overkligt att så många har hjälpt mig med olika summor pengar för att jag ska kunna fortsätta leka rockstjärna, haha!!
Jag är givetvis tacksam för ALLA bidrag, men ett extra stort TACK till Tony (du vet vem du är) som tog kontakt med mig och erbjöd mig 3500:- till en ny bas. Utan din generösa gåva, hade jag antagligen inte bett om pengar alls. Visst, jag hade lekt med tanken, men hade egentligen avfärdat den som en korkad idé. Och nu när jag har facit i hand, var det ju en väldigt lyckad idé!
På en vecka har jag fått in lika mycket till som Tony erbjöd mig, vilket verkligen har hjälpt mig!

Som jag har skrivit i tidigare inlägg, är jag på jakt efter ett nytt jobb.
Jag älskar mitt jobb idag, men måste gå vidare på grund av ekonomiska skäl. Jag har helt enkelt inte råd att fortsätta jobba på en ideell förening längre. Samtidigt är jag enormt tacksam över tiden på KRIS. Jag har växt så otroligt mycket som människa under dessa 3 år som jag har jobbat där.
Jag har lärt mig mycket. Jag har fått uppleva mycket. Och jag har fått så mycket.
Jag önskar bara att jag kunde jobba med samma arbetsuppgifter eller liknande i framtiden.
För jag tror absolut på mig själv och på att jag har enormt mycket att ge till andra som är i samma situation som jag själv varit i. Och jag tror absolut att jag kan hjälpa många!
Jag har funderat på att plugga, för jag har ingen direkt utbildning att skryta med. Jag brydde mig inte särskilt mycket om betygen i högstadiet, utan la istället min energi på viktigare saker, som hårdrock, sprit och droger. Brydde mig ännu mindre om gymnasiet och hoppade av byggprogrammet. Vilket jag egentligen inte ångrar idag, för jag är intresserad av att jobba inom bygg idag.
Mina tankar går till någon folkhögskola och utbilda mig till behandlingspedagog eller något liknande. För det känns som att det är rätt bransch för mig, haha!
Det enda som hindrar mig från att söka in, är att jag har skuld till CSN och antagligen inte kommer kunna ta något nytt lån förrän den är betald. Har dock inte så mycket kvar, så jag hoppas på att kunna söka in på någon skola nästa år, OM jag har hittat ett jobb och kunnat betalt av skulden fortare.
Ska börja bli lite mer aktiv i mitt jobbsökande och leta lite mer intensivt. Det är dags att lägga i en högre växel nu...



Basen jag har beställt och ska hämta ut i veckan som kommer 
Det går fortfarande bidra till mig på det tillfälliga kontot, som är upprättat enbart för detta ändamålet;
Clearingnummer 8169-5
Kontonummer 944 243 137-6
Och kontot ligger på Swedbank...

måndag 28 mars 2016

Tacksam Och Bestulen

Det har kommit in en hel del bidrag från mina vänner och jag är så otroligt tacksam för att Ni vill hjälpa mig att kunna köpa en ny bas och fortsätta min karriär som wannabe-rockstar!
Dock har det inte kommit in några pengar på mitt tillfälliga konto tillägnat denna välgörenhet, utan varje bidrag har kommit in via Swish. 
Nåja, jag är bara så jävla glad för att jag har så underbara människor i mitt liv som ställer upp och skänker en slant till mig i min desperata jakt på en ny bas med tillhörande utrustning. 
Det värmer en gammal pundares slitna hjärta! 

Det har nu gått en vecka sen min bas blev stulen på stationen i Barcelona och visst saknar jag den. Men den var ju bara en pryl. Jag lever och mår bra. Jag har underbara människor i mitt liv som stöttar mig och lyfter mig till skyarna när jag är nere.
Och även om jag misstänker att basen har sålts för att någon ska kunna köpa droger, så vill jag ändå innerst inne hoppas på att pengarna tjuven fått för den, har gått till något vettigare. Att tjuven fick tillräckligt med pengar till att köpa mat till sig själv och kanske sin familj. 
Jag vet om att tjuven inte kan läsa detta, men jag vill ändå säga till dig att jag inte är arg på dig. 
Jag blev bara arg på mig själv! Arg för att jag kunde låta det hända! Och mest av allt, arg för att jag inte fått tummarna loss att skaffa en försäkring som täcker såna här grejer!!
Men jag har lärt mig min läxa och tecknat försäkring med extra resetillägg för eventuella framtida incidenter! Och nu var det bara en bas med tillhörande utrustning som blev stulen. Det kunde hänt mig något på någon av alla resor jag gjort med Bai Bang under åren som hade kunnat sluta rejält illa på grund av att jag inte hade någon försäkring. Så egentligen vill jag nog bara tacka dig som stal min bas för den värdefulla läxan du gav mig! 
Visst hade jag många minnen i den basen, men det absolut bästa med minnen är ju att skapa dem. 
Och med så många härliga människors stöd och donationer, kommer jag snart ha en ny bas att skapa nya minnen med. Livet går vidare. Och vore det inte för stölden, hade jag inte skrivit här i bloggen på ett bra tag till. Jag gör en hel del tama försök med att komma igång med att skriva oftare, men jag har helt enkelt inte haft motivationen till det. 

Till Er som inte har läst de tidigare inläggen, men skulle vilja ge en liten donation till min framtida bas, är kontonumret till mitt tillfälliga konto;
Clearingnummer 8169-5
Kontonummer 944 243 137-6

Till alla Er som har skänkt pengar till min fortsatta karriär som wannabe-rockstar;
ETT STORT TACK!!!!!!!!



söndag 27 mars 2016

Ett Organiserat Tiggeri

Som ni kunde läsa i mitt förra inlägg, så blev min bas med tillhörande utrustning stulen i Barcelona i måndags morse. Och eftersom jag inte hade någon hemförsäkring som täcker den förlusten, så får jag försöka skrapa ihop pengar till nya grejer på egen hand.
Detta är verkligen inget jag VILL göra egentligen, men i min desperation finner jag ingen annan lösning. Antingen skrapar jag ihop slantarna eller så lägger jag ner musikkarriären. Och det sistnämnda är inget alternativ alls, så jag organiserar härmed ett tiggeri helt enkelt! Jag ber Er, kära vänner, läsare, följare och annat löst folk om ett litet bidrag till en oerhört god sak; ny utrustning till MIG!
Jag har lekt med tanken under veckan som gått, men tog mitt beslut idag efter att en vän hörde av sig och sponsrar mig med 3500:- till en bas! Jag blev helt överväldigad av hans generositet och är så jävla glad just nu!! Och med detta generösa bidrag är jag en bra bit på vägen till att kunna köpa allt som behövs till min fortsatta karriär som wannabe-rockstar!
Så hur kan man då ge mig ett litet bidrag?
Ett alternativ är Swish, men det är bara för de som har mitt mobilnummer. Tänker inte skriva ut det här, för det känns inte som någon vidare bra idé. (Ja, jag har lärt mig att tänka mig för)
Så för Er andra som vill vara generösa och ge ett litet bidrag till ny utrustning till min nya bas, kan sätta in pengar på mitt tillfälliga konto, som jag har upprättat enbart i detta syfte.
Nummer till detta tillfälliga konto (som jag har döpt till välgörenhet) är:
Clearingnummer 8169-5
Kontonummer 944 243 137-6
Och kontot ligger på Swedbank.
Kontot kommer att finnas tillgängligt ett tag framöver och jag är oerhört tacksam för alla bidrag jag får in! Inga bidrag är för små, utan många bäckar små - så att säga!
Kom ihåg att detta är för ren välgörenhet och bidra till MIN fortsatta karriär.
Inget lån som jag tänker betala tillbaka, utan bara en ren gåva till mig.
Om det finns pengar över efter att jag har köpt allt jag behöver, kommer dessa gå oavkortat till fler tatueringar på min egen kropp!
Och kanske en middag på en fin restaurang för mig och min älskade, haha!
Så kom igen och skänk ett bidrag till en fattig basist. Dela inlägget eller bjud in vänner till att hjälpa mig att uppnå mitt mål. Behöver ca 3800:- till för att kunna köpa grejerna och jag kommer givetvis säga till när målet är uppnått.
Kom ihåg att skriva Ert namn som meddelande, så jag vet vilka jag ska tacka på kommande album med Bai Bang! ;)
Tack på förhand och ett stort TACK till min vän Tony för det generösa bidraget!! Så jävla sjysst!!
Nu återstår bara att se hur detta artar sig...




torsdag 24 mars 2016

Glad Påsk (Eller Nåt)

Det var ett tag sen jag skrev nu och det beror på en rad olika orsaker. Dels beror det på att jag inte haft motivationen till att skriva. Heller inte orken.
Hur som helst så har livet flutit på. Jag är fortfarande hederlig, drogfri och rökfri.
Jag har träffat en fullkomligt underbar tjej som jag är otroligt förälskad i och har ett sagolikt förhållande med.
Jag jobbar fortfarande på KRIS, men har sökt en del andra jobb som jag väntar svar från.
Självklart lirar jag fortfarande med Bai Bang och det har blivit ännu fler roliga resor, men även en mindre rolig; Barcelona! Giget jag mer än gärna sluppit!
Eller giget i sig var jävligt kul, men allt annat runt giget var mindre kul.
Vi landade i Barcelona sent i fredags kväll. Vi blev hämtade på flygplatsen och körda till ett skabbigt hotell i ett mindre trevligt område en bra bit från centrum.
Lördagen flöt på bra och giget gick riktigt bra.
På söndagen började kaoset...
Det började med att jag fick ett meddelande från Google om att vårt flyg var försenat i över 6 timmar innan vi ens hade lämnat hotellet. Lite halvt panikslagna, åkte vi till flygplatsen för att checka in och kolla upp vad som hänt.
Väl på flygplatsen fick vi information om att flyget skulle gå på utsatt tid; 17:00.
Så vi checkade in bagaget och tog oss igenom säkerhetskontrollen i lugn och ro. Snart ändrades informationen. Förts en gate-ändring och en försening på 35 minuter. Ingen större fara.
Sen utökades förseningen med en timme och ännu en gate-ändring. Den nya gaten ligger så långt bort man kan komma. När vi kommer fram till gaten, finns där inget flygplan. Heller ingen personal. Inte en enda personal på någon av gaterna där flyg från Vueling Airlines skulle avgå. Vi började bli rätt misstänksamma och förseningen bara ökade med 30-60 minuter med jämna mellanrum.
Smått frustrerade och arga, började vi leta efter en informationsdisk.
Efter att ha ställt oss i en 50 meter lång kö, kom det äntligen en anställd och informerade om att vårt flyg var inställt och att vi måste ta oss ut till incheckningen för att boka om våra biljetter.
Ute i incheckningshallen var det fullständig kaos. Vueling Airlines satte in 4(!) personer till boka om biljetter åt minst 850 personer! FYRA PERSONER!! Ingen som helst service. Ingen som kom och erbjöd mat eller vatten åt alla människor som stod i den kilometerlånga kön som ringlade sig likt en anakonda gen incheckningshallen. Efter att ha stått i kö i 4 timmar, fick vi reda på att det är flygledar-strejk i Frankrike och det därför inte kunde gå några som helst flyg genom franskt luftrum. Vi fick även reda på att nästa flyg till Köpenhamn går på onsdag klockan 12:15. När vi frågade om kompensation, svarade de nonchalant att det inte utgår någon kompensation vid strejk, vilket är lögn!
Jag kände hur jag började koka inombords och ville dra näven genom glaset och strypa den jäveln som satt där vid disken, men förstod att det inte skulle lösa något problem, utan bara skapa ännu fler.
Vi tog istället emot biljetterna och påbörjade sedan en intensiv brainstorming för att hitta en lösning på hur vi skulle kunna komma hem så fort som möjligt.
Vi höll på ett tag och kom fram till att vi nog borde ta oss in till tågstationen i Barcelona och försöka ta oss hem med tåg.
Vi hade vid det här laget varit vakna i 22 timmar (förutom en liten tupplur på golvet på flygplatsen) och tröttheten gjorde sig verkligen påmind.
På tågstationen fortsatte vi även diskutera ett annat alternativ som dykt i vår brainstorming. Hyrbil!
Medan Diddi stod i kön till biljettluckan och Oskar pratade i telefon, stod jag och försökte boka hyrbil på Sixt via nätet. Min bas stod lutad mot en reklamskylt och jag stod 30 cm från den. Trots det märkte jag inte att någon eller några smög upp bakom mig och tog den.
Jag märkte det först när vi fått reda på att vi inte skulle kunna ta oss hem med tåg och vi skulle gå till hyrbilsutlämningen. Jag kunde inte fatta att den var borta, utan gick flera varv runt skylten innan jag insåg att den verkligen var borta!  Jag ville bara lägga mig ner och gråta! Nu kunde det fan inte bli värre!!
Någon hyrbil blev det inte heller, för det skulle kosta 2200€ för att hyra bilen i Barcelona och lämna den i Helsingborg, vilket var fullkomligt omöjligt för oss.
Trötta, hungriga och totalt uppgivna, lyckades vi iallafall hitta ett sjysst vandrarhem till ett bra pris.
Kunde dock inte checka in på rummet förrän 14:00, så vi lämnade vårt bagage i receptionen och begav oss på stan ett tag för att fördriva tid. Efter att ha checkat in på vårt rum, slocknade vi alla 3 fort och sov gott tills middagen klockan 21:00.

Resten av tiden i Barcelona var faktiskt bra, men jag saknar min bas. Det var mer än ett instrument. Den har hängt med i några år och den bar på många minnen.
Tyvärr hade jag ingen försäkring, så jag kommer inte kunna få ut en ny.
Jag kommer heller inte ha råd att köpa nån ny bas förrän jag har fått ett nytt jobb, för jag har helt enkelt inte den ekonomin nu när jag är anställd på KRIS. För det är tufft att vara anställd på en ideell förening. Inte så att jag inte trivs med mitt jobb, för jag älskar mitt jobb. Det är enbart av ekonomiska skäl som jag valt att söka efter annat!
Idag har jag skaffat mig en bra hemförsäkring med extra resetillägg för framtida incidenter, men det hjälper mig inte i nuläget.

En tanke som slog mig under morgonens promenad till jobb, var att det är lustigt hur jag inte en enda gång i allt detta kaos blev sugen på alkohol eller någon annan drog. Jag blev röksugen!
Vilket jag antar är rätt logiskt, med tanke på att jag har varit nykter i över 5 år och 6 månader, men bara varit rökfri i snart 15 månader.
Givetvis har en del tankar på kriminella handlingar surrat i mitt huvud. Hur jag ska kunna fixa pengar till en ny bas med nya tillbehör. Men de tankarna har jag avfärdat lika fort som de dykt upp. För jag vet att kriminalitet inte kommer att lösa några problem. Jag kommer bara skapa fler problem för mig själv. Och med tanke på att mitt brottsregister blir rent den 18:e maj, så känner jag mig extra motiverad till att stanna på den smala vägen.
Efter att ha kollat upp priser för nya grejer, så blir summan ca 7200 kr. Så jag antar att jag får dra igång en insamling på Facebook eller nåt. Men riskerar jag att bli anklagad för att ingå i ett organiserat tiggeri då?

Jaja, Glad Påsk iallafall! Kom ihåg att ta väl hand om varandra...




Sista giget med min Thunderbird
Sista giget med min Thunderbird














måndag 26 oktober 2015

Bloggen Fyller 3 År Idag

Jag må hen leva. Jaaag må hen leva! Jaaaaag må hen leva uti....ja ett litet tag till iallafall.
Jag vet att jag inte skriver så ofta, men det är ändå skönt att ha kvar den här bloggen. Så att jag kan ventilera tankar och funderingar när jag känner att det börjar bli för trångt i mitt huvud.
För det är ju det den här bloggen är till för. Det var anledningen till att jag startade den.
Så, vad har då hänt under dessa 3 år?
Tja, det började lite blygsamt med en trogen följarskara som läste mina inlägg. Jag skrev ju ganska mycket i början. 1 inlägg om dagen. Vid något tillfälle blev det 2. Och jag fick mycket positiv respons. Sedan dess har den här bloggen (i skrivande stund) haft 101 531 besök.
Det inlägg som har haft flest besök, är "Till Anhöriga", som har haft imponerande 28407 besök hittills. Det är också det inlägg som fått flest kommentarer och väckt mest känslor hos folk. Både positiva och negativa, haha!
En del kommentarer kom uppenbarligen från aktiva missbrukare. Andra från anhöriga som är kraftigt medberoende. Men mest från anhöriga som var tacksamma för inlägget. 
Under dessa 3 år, har det hunnit skrivas 160 inlägg, vilket är ganska lite. Men jag har inte tiden eller orken att skriva lika mycket som för 3 år sedan.

Så, vad har då hänt med MIG under dessa 3 år? 
När jag började skriva här, var jag arbetslös sen en knapp månad tillbaka. Jag hade blivit uppsagd från Halmén Musik, där jag hade varit anställd i 8 månader.
Jag spelade i ett band som hette Famous Jameson, som var i fullständigt kaos. Jag älskade att spela, men jag vantrivdes med en viss person i bandet. 
Jag hoppade även in i ett band som heter Royal Acid Orchestra, vilket var en kul upplevelse. 
Jag skrevs även ut från min behandling helt, efter att ha fullföljt 1 års eftervård.
Men vad hände sen?
Ja, det mesta vet ni, om ni har följt bloggen. Men vi kör en snabb uppdatering ändå.
Jag lämnade snart Famous Jameson, efter att ha spelat och skrivit låtarna i 6.5 år. Jag fick nog helt enkelt.
Jag fick snabbt ett nytt jobb, på föreningen KRIS, där jag jobbar än idag. Samtidigt startade jag och den sista trummisen i Famous Jameson upp ett nytt band, som dock aldrig kom längre än startgropen.
Ett par månader efter mitt avhopp från Famous Jameson, fick jag plötsligt ett samtal från en viss gitarrist, som undrade om jag ville provspela för Bai Bang. Jag tackade givetvis ja och snart var jag medlem i bandet, vilket har varit en skitrolig resa. Och är så klart fortfarande!
Dock har det kommit och gått en del medlemmar sen jag kom med. En del saknar jag väldigt mycket. En del inte alls. 

Så, hur ser då framtiden ut?
Jag vet inte vad som väntar runt hörnet, men jag har ju mina drömmar.
Jag kommer inte att stanna kvar på KRIS i all evighet. För det är ju inget välbetalt jobb, att jobba på en ideell förening. Och jag känner att det snart börjar bli dags att hitta något annat, där jag kan börja tjäna pengar.
Jag har även bestämt mig för att faktiskt skriva en bok om min resa in och ut ur missbruket. Och jag har påbörjat arbetet så smått. Jag arbetar på själva inledningen till boken, som jag sedan ska börja skicka ut så fort jag har putsat klart på den. 
Och jag ska försöka låta er kunna följa mitt arbete med boken här i bloggen.

Vill avsluta detta inlägg med att tacka er som följer mig och min blogg. Alla er som kommenterar och berömmer mig. Alla er som delar mina inlägg. Ni är guld värda för mig och jag tackar er ödmjukast!
Vi får hålla tummarna för att det blir 3 år till, haha!

Tack!

tisdag 14 juli 2015

Avhållsamhet

Det var ett tag sen som jag skrev. Mest för att jag inte känner att jag har något att skriva om längre, men när jag tänker efter, så har jag nog en hel del kvar.
När jag började skriva, hade jag hur mycket som helst. Jag fick verkligen bromsa mig själv för att hålla mig till ETT inlägg om dagen.
Idag lyckas jag inte ens skriva ett inlägg i månaden.

Nåja, jag har en del att skriva om ikväll, så jag kör på.
I vintras tog jag en del beslut om olika förändringar i mitt liv. Jag började träna ganska intensivt på gym. Jag började äta bättre än någonsin. Och jag slutade röka! Har varit rökfri i över 6 månader nu, vilket jag är oerhört stolt över. Suget har varit starkt som fan den sista tiden, men jag har lyckats hålla mig ifrån cancerpinnarna!

När jag tog dessa beslut i vintras, rannsakade jag även mig själv väldigt noga angående mitt sex- och relationsmissbruk. För det är verkligen ett missbruk!
Jag funderade mycket på hur jag skulle ta itu med detta missbruk, för det är inte alls som med mitt kemiska beroende där endast total avhållsamhet är lösningen.
Jag kan ju inte sluta ha sex eller ha några relationer. Jag måste ju lära mig att ha sex och relationer på ett sunt sätt, vilket inte är det lättaste för min beroendepersonlighet. Jag har svårt att göra saker med måtta, utan går lätt in i besatthet med sånt som ger mig någon form av kick.
Sex är ju något vi alla ska ha. Dels för njutningen, men även för att fortplanta oss.
Men jag tänkte att jag kanske borde avstå sex och relationer en tid framöver. Jag kan inte rata något som jag aldrig provat.
Så när jag fimpade ciggen, fimpade jag även mitt destruktiva sexliv för en obestämd tid.
Jag beslutade mig helt enkelt för att hålla mig tills jag träffar någon som jag vill inleda något seriöst med.
Jag lyckades avstå från sex i knappt 2 månader, sen föll jag för frestelsen. Och det var inte ens skönt. Jag var inte ens attraherad av tjejen. Efteråt kände jag mig bara misslyckad och fylld av skam.
Rentav äcklad. Och det var den sista bekräftelsen på att jag är en sexmissbrukare!
Det värsta med det är att jag inte kan skylla på fyllan eller drogerna. Jag hade sex med någon som jag inte var attraherad av helt nykter. Och det var inte första gången, men de andra gångerna har jag inte brytt mig om att reflektera över mitt beteende så som jag gjorde nu.

Den första tiden efter det skamfulla ligget var tuff. Lika tuff som med ciggen och med drogerna.
Precis som med drogerna för snart 5 år sedan och som med ciggen för 6 månader sen, intalade jag mig själv att jag inte FICK falla för några frestelser. Men efter ett tag ändrade jag det där FÅR INTE till VILL INTE. Och då blev det mycket lättare. Jag känner hur besattheten har börjat avta på riktigt.
Jag har bestämt mig för vilken man jag vill vara och för vad jag vill ha i framtiden!
Jag tänker fortsätta med min avhållsamhet tills jag känner mig redo att släppa till...